19 november -14 Karawari river och Kundiman Village

Fortsatt reseberättelse från Papua Nya Guinea.

 

 

Vi är nu i låglandsregnskogen vid Karawari river

som är en biflod till den mäktiga Sepic river,

jämförbar med Amazonfloden.

PNG, som är ung lika stort som Sverige,

har ca 5 milj invånare och 840 olika språk.

Varje språkgrupp har ett stamområde och består sen av många klaner

som delat upp området mellan sig.

 

Kundiman Village bebos av en del av stammen kombrop

(om jag nu fått det rätt)

och den sträcker sig utmed floden med många bosättningar.

Invånarna här är mycket vänliga och glada att få besök.

 

Vi gav oss av utmed floden,

liksom alla andra som ville färdas nånstans i väglöst land.

Vårt mål var att få gästa en familj och se

hur de utvann sin basföda, sagostärkelse, ur sagopalmens stam.

 

Vi passerade frodiga stränder med sagopalmer.

 

Vi togs emot av invånarna i byn,

som målat sig vackert med sot och lera till vår ära.

 

 

Till och med en del av barnen hade målat sig.

 

Här har arbetet med att komma åt den stärkelserika palmmärgen börjat.

Man bryter och bänder med långa stänger.

 

 

Nu börjar det spricka,

men mycket och tungt jobb är kvar!

 

Så småningom kommer hackan fram...

Solen stod i zenit och brände som svetslåga på huden -

och vi behövde inte jobba,

bara fota, vilket inte var lätt i det hårda ljuset.

 

Sen var det "kvinnogöra" att samla ihop spånet ur märgen,

som lades i en flätad "korg".

 

Sen bars den ner till floden för att med flodvattnets hjälp

laka ur stärkelsen ur palmmärgen.

Ett halvt kokosnötsskal fäst i änden på en lång gren

används att skopa upp vatten med.

 

 

Ett sinnrikt system av rännor leder lakvattnet.

 

Här knådas det torkade sagomjölet

som är ungefär som potatismjöl,

men inte lika vitt.

 

Sen gräddar man ett "bröd" eller en "pannkaka"

på en liten "lermurrika" över öppen eld.

Det här är den enda mat som går att spara lite,

så den är bra att ha när man går på jakt.

Man kan rulla in lite örter eller ätliga rötter i den.

 

Annars gör man sagopudding genom att slå kokande vatten över mjölet

och röra om tills den blir som en kletig "kräm".

Den äts sedan tillsammans med fisk och grönsaker.

 

Alla ville gärna bli fotograferade

och skrattade glatt när de såg bilden i kameran.

Tänk att deras bild skulle få resa med oss

till andra sidan jorden!!

 

När det var dags att ta båten hem mot lodgen

stod små grupper och vinkade av oss.

 

En del barn sprang ner i vattnet för att vinka

och sen njuta av svallet från vår motorbåt.

Det var tydligen ett nöje för alla barn längs floden,

som ofta kom springande och kastade sig i floden

när de hörde motorljudet från vår båt.

Båtföraren var mycket hänsymsfull

och saktade alltid farten när han såg kanoter i vattnet

men barnen älskade svallet!

 

Väl hemma på lodgen föll mörkret snabbt

och vi njöt en stund av solnedgången från verandan

innan vi fick en god middag

med fisk - men vi fick rostad potatis och grönsaker till

och slapp sagopudding ;-)

 

 

 

 

 

 

 

 

Vilken fantastisk resa ni verkar haft! Jag njuter verkligen av dina bilder och är glad att du vill visa dem för oss!
Kramar

Men vilken fantastisk resa ni måste gjort. Vilka härliga bilder och va underbart att få uppleva allt detta. Man blir verkligen avundsjuk :)

Kram

Ja,kära nån, vilken resa ni har varit på! Verkligen en upplevelse för livet.
En värld så totalt annorlunda än vår, där man aldrig är längre ifrån mat än ett gatukök i närheten. På gott och ont...
Tack för allt du visar och berättar!
Kram.

Vad ni har fått sett!
Otroligt vilket liv de lever, verkar väldigt hårt men de ser glada och lyckligs ut vilket är underbart :)
Vad roligt att de målat sig fina för er gäster som kommer och så söta barn.
Kram iffa

Hej Margareta!
Nu var det ju ett par dagar sedan jag kikade in till dig och din spännande resa. Vilket hårt arbete att få fram mjöl på. Så intressant att få se hur de gör. Så fint de målat sig tills ni kom och barnen är ju sååå söta:) Alla ser så glada och lyckliga ut:)) De lever nog utan stress, men får kämpa för att få mat för dagen. Tack för att du visar så vackra foton från er spännande resa:))

Må så gott
kramizar Marie