Idag har solen lyst på oss i Hälsingland
och det var härligt takläggarväder.



Här är Sven i aktion på taket. Jag har bara varit behjälplig
med att langa upp virke till nya takstolar
och f ö klippt gräs och tvättat strandlakan och fönster.

När vi läste Ljusnan idag fick vi se dödsannonsen för en mycket god vän.
Visste att han fått en stroke tidigare i år och var dålig.
Nu ville jag förstås åka till hans fru, min vän, med en blomma och ett kort.



Börjar med att visa blomdekoren på kortet.
Som sagt finns det ju inte SÅ mycket scrapgrejer med hit än,
men Pion designs underbara Minnenas Atelje-papper
fanns i den tunna pappershögen - de passade jättebra tyckte jag.



En Fiskarskantstans hade jag också med och lite bling.
Jag höll kortet ganska enkelt, som ni ser.
Insidan blev av så privat karaktär, så den visar jag inte....



... men ett matchande kuvert blev det förstås till kortet, som vanligt.

Det känns så konstigt att L är borta - han var yngsta snickaren
i timmerlaget, när härbret flyttades hit 1954.
Det är denna ursprungliga del av vårt sommarparadis,
som vi nu håller på att fixa taket på.
L har sedan byggt ut och om åt oss, varmbonat och fixat.
Han har även byggt vårt portliderhus
med plats för barn och barnbarn, samt stod i många år för vår mjölk.

"När någon du älskar blir ett minne, blir minnet en underbar skatt"
är en av de sentenser som finns på ett av papperen
och den använde jag också inne i kortet.

Tack för att du tittade in hos mig!
Extra glad blir jag över er, som lämnar spår innan ni går vidare!

Kram!