15 december -14 Nu börjar jag "gå i mål"....

....med årets julkort.
De allra flesta är postade
men det är ju lite tid kvar än.
Imorgon är sista dagen att posta kort med julmärken
men det kostar ju faktiskt bara en 50-öring
(som ju inte ens längre finns ;-)  )
att posta med vanligt frimärke på onsdag eller torsdag!!
 
 
I lördags på scrapträffen här i Gävle
gjorde jag bl a det här kortet
till ett par vänner som är musiker.
Gissa om jag blev snopen
när jag upptäckte att jag satt
det guldiga notpapperet upp och ner ;-)
Shit happens!!
 
 

Insidan med en julhälsning.
 
 
På baksidan har jag i alla fall
satt notpapperet rätt!
 
 
Visst blev det ett kuvert till det här kortet också.
 

Kortet och kuvertet - som vanligt
och nu är det på väg till mina vänner.
Imorgon bloggar jag som DT i Helihakbloggen
och visar några snabba "sista-minuten-kort"
inför julen.
Välkommen in och kika!
 
Ett par inlägg om vår PNG-resa finns också kvar
och kommer när jag hinner.
Kram!
 
 
 

11 deember -14 Singsingdansare och "mudmen" i PNG.....

.....blev den sista upplevelsen i Melpafolkets land.
 
 
Här kommer försångerskan med sin trumma.
Runt halsen har hon massor med fina halsband
och det allra finaste är det röda runda
prytt med en dyrbar kina-snäcka,
den som gett namn till PNG:s valuta.
 
 
Hon följdes av en hel rad uppklädda
och vackert bemålade kvinnor.
De dansade och sjöng med starka vackra röster.
 

De yngre hade anammat modet med bh.
Kolla så fint plisserade bananbladen i
den gröna överkjolen är.
 
 
De äldre kvinnorna tyckte inte det var nödvändigt ;-)
Huvudprydnaderna var helt underbara!!
De långa paradisfågels- och påfågelsfjädrarna
kombinerade med örnfjädrar
och färgade hönsfjädrar.
 

Den här flickan har hela fågelvingar baktill.
 
En intressant skillnad mellan Melpastammen
och Hulistammen, som var den första vi besökte i PNG
är att hos Huli fick kvinnor inte röra fjädrarna
och inte dansa singsing
men hos Melpa var det kvinnornas uppgift!!
 

Plötsligt prasslade det i buskarna
och dessa spöklika varelser uppenbarade sig....
 
Visst kan man förstå att de kan skrämma slag
på en fiende!!
 

Vår Melpa-guide berättade om ursprunget till denna ceremoni:
"En stark och mäktig klan av melpa jagade bort en svagare klan
från dera bördiga jordbruksmark
ut i karg ödemark.
En slug ung man i dn svagare klanen kom med en idé:
Vi samlar all vit lera vi kan hitta
och gör ihåliga lerhuvuden som vi tar på oss.
Vi målar våra kroppar i samma lera
och sätter långa bambu.-klor på våra fingrar
och tar tillbaka vårt land!
Vit lera är vad man målar sig med när man sörjer
och det är också andarnas färg.
 

Alla i den starkare och mäktigare klanen blev livrädda!
De trodde att det var de dödas andar
från klanen de rövat marn från
som kommit för att straffa dem
och bönade och bad att de skulle bli skonade
om de lämnade tillbaka den bördiga marken till
de ursprungliga ägarna."
 
Den sluge unge mannens list lyckades!"
 

Här poserar de demaskerade "mudmen", både stora och små
med sina masker (mycket tunga)
tillsammans med de kvinnliga singsing-dansarna.
 
 
Demonstration av de hemska klorna.
 

Byhövdingen spelade flöjt för oss....
 
...och den här mannen något som låter so en mungiga
men som är av trä.

Ja, som ni ser var våra dagar fullspäckade!
Efter detta for vi mot en "botanisk trädgård"
för att äta vår medhavda picknicklunch.
Vad vi såg där kommer en annan gång...
 
 

8 december -14 PNG:s jordbrukskultur, en av världens äldsta....

...upptäcktes mycket sent.
Kusterna på den stora ön Nya Guinea
"upptäcktes" tidigt av européerna,
men man trodde inte
att öns bergiga inre var bebott.
På 30-talet fick engelsmän och australiensare idén
att söka efter mineraler i de höga bergen.
Då upptäckte de att där fanns många stammar
som med stor framgång
odlade den bördiga jorden sedan årtusenden!!
 

Här var vi gäster hos melpa-stammen.
Man odlade sötpotatis, potatis, kål, grönsaker av olika slag
liksom bananer av olika slag och kaffe och te.
Här kunde man också åka in till stan och sälja överflödig skörd.
 

All odling i den branta terrängen sker helt för hand.
Här behöver man inte bygga husen på pålar,
men gräver ett grunt dike runt husen
för att inte regnvattnet efter störtregnen tar sig in.
Man är också mån om att det finns blommor
både runt husen och längs vägarna.
 
 
 
Jag kunde förstås inte låta bli att fota lite blommor också ;-)


Här hade man husdjur också....
 

....och man använde grisarna, som bökar,
till att bereda jorden för ny sådd - så smart!!!
 
    

Även här hade många gjort sig särskilt fina
för att vi skulle komma
och ville också gärna bli fotograferade.
Här uppe i bergen är det ju kallare
och man kan också tjäna kina (=pengar)
på att sälja sina jordbruksprodukter,
så man har mycket mer västerländska kläder.
 

Ett gäng unga pojkar visade en traditionell andedans för oss.
Den dansades förr på en bergstopp i närheten
innan man gick ut i krig
för att försäkra sig om den kvinnliga skaparandens beskydd.
På den tiden dansade männen dag och natt i trans.
Uppvisningen för oss pågick inte så länge ;-) 
 
    

Vackert bemålade och prydda med fågelfjädrar
och tänder, frön och snäckor i smyckena
ställde pojkarna stolt upp för fotografering.
 
Sen tog Josef, vår melpa-guide, oss vidare
för en uppvisning av nåt så unikt som kvinnor
som sjöng, spelade trumma och visade singsing-dans.
Det kommer jag att visa härliga bilder från
i nästa inlägg, så häng med!!
 
 
 
 
 

7 december-14 Farväl till Karawari och upp i bergen igen....

Efter några härliga dagar var det dags att ta farväl
av den härliga miljön vid Karawari River.
 

Vi for en sista gång nerför floden
för att ta den lilla cessnan över bergen igen.
 

Efter en stunds väntan hörde vi ett surr
och planet landade på gräset.
Det var skönt att grästaket skyddade oss under väntan,
för det var en het sol denna dag.
 

Vi fick lov att lämna vår fantastiske guide Chris.
Han hade tagit såå väl hand om oss
och visat oss så mycket.
Nu fick han,efter att ha vinkat av oss,
en ny grupp att ta hand om.
 
 

Vi landade uppe i bergen i Mont Hagen,
som var en ganska stor stad, centrum för gruv- och oljeområdet,
utmed Highland Highway.
Tack och lov slapp vi stanna i stan
utan blev hämtade av en liten minibuss
som tog oss upp via en serpentinväg genom stamområdet
till en fin lodge.
 

Här är utsikten från lodgen på 2100m höjd.
 

På den här bilden kan man ana staden där nere i dalen.
Den gör sig bäst på avstånd
om man säger så ;-)
 

Fina rabatter hade planterats runt den nya fina lodgen.
 
 
 

Visst har de gjort det vackert!
 

Många vackra slöjdalster fanns i lodgens
lounge och matsal.
Människorna här är så skickliga träsnidare.
 

På väggarna fanns också långa snidade "storyboards"
varav det här är en detalj.
Om jag fattat saken rätt är det en sorts
"stammens historiebok"
som berättar om stammens liv.
De flesta stamspråken (det finns ju 840 olika i PNG)
finns ju inte som skriftspråk!! ,
så detta är ett sätt att kunna bevara sin historia.
 
I nästa avsnitt tar jag er med till en mycket tidig jordbruksbygd
och några av denna stams traditionella "uttryck"
som vi fick uppleva nästa dag
tillsammans med nästa trevliga
och generösa guide.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

5 december -14 Granen står så grön och grann i stugan....

Julkorten rullar på.
 

Hittade en granstämpel i mina gömmor
som jag tyckte kunde passa ihop
med det julgransmönstrade mönsterpapperet.
 

Älskar det!
Det är ju ett perfekt "kuvertpapper"
eller hur?
 

Insidan fick också dekor av det papperet
både "framsidan" och "baksidan"
samt en gulstämpel med julhälsning.
Jag har chalkat med gulddyna,
men det syns inte på fotografierna tyvärr.
 

Baksidan.....
 
 
...och kort och kuvert, som vanligt hos mig.
Ha en riktigt härlig helg!
Här ska det spurtas med julkorten
och skrivas julbrev
och så har vi "södersöndag" här i Gävle.
Det brukar vara en mysig dag.
Idag har det snöat en liten smula här
och det är så härligt med lite vitt på marken.
Kram! 
 

2 december -14 DT-kort i frostigt vitt....

Idag bloggar jag som DT hos Helihak.
Jag var till stugan i Hälsingland i helgen
och inspirerades av den fantastiska rimfrosten,
som täckte allt och glittrade
i den bleka decembersolen.
 
 

Ett krispigt vitt julkort blev det
med massor av glitter.
Klicka på knappen har nedanför,
så kommer du in i bloggen och får se många bilder.
 
 
Kram!

29 november -14 Imorgon är det 1:a advent....

Jag hör inte till dem som julpyntar till advent.
Adventsstakar och -stjärnor ska fram förstås,
köksfönstret tvättas och förses
med min fina rödrutiga gardinkappa
som Åsa sydde åt mig ett år när jag var sjuk
(TACK älskade du!!)
Julgranen får vänta till jul hos oss,
men på julkort får de vara redan nu.
 
 
Köpte en scraptidning innan jag åkte på vår långresa
och det innehöll både stämpel
och matchande mönsterpapper.
Perfekt för att komma igång med julkorten efter resan!
Vi hade också en scrapträff med Gävle-gänget
när jag kom hem och
då blev bl a detta enkla kort till.
 

Insidan fick en snygg julhälsning på höjden.
 
 
Enkel baksida med mönsterpapper
och namnetikett.
 

Mönsterpapperet räckte inte till kuvert,
så jag stämplade snöstjärnor på ett vanligt vitt,
både på fram- och baksidesfliken.
 
Allt för idag!
Är i Björkebo och har varit med på
den traditionella julauktionen i vår kyrka här igår.
Det är startskottet för adventsfirande för mig -)
 
Ha en skön adventstid!
Njut och försök låta bli att stressa -
det blir jul ändå, tro mig!!
Kram!
 
 
 
 

26 november -14 En jul-hÄngel på dagens kort....

Älskar hÄnglar-Maries gamla hÄnglar!
Så synd att hon inte gör några nya
men åh så bra när man kan använda de gamla
om och om och om igen!
 

Den här lilla jul-hÄngeln
hör verkligen till mina favoriter.
Tyvärr är hon fotograferad i lampljus
(finns ju inget dagsljus att tillgå denna grå november;-)  )
så färgerna stämmer inte riktigt - för gult och grönt :(
 
 
Har placerat henne i en riktig snöyra ;-)
Mycket frostglitter med Stickles Stardust
har jag lagt på kanter och snöstjärnor
och flera rhinestones.
 

Det härliga snöbollspapperet gav ett snyggt kuvert.
Idag fick "stjärtstansen" vara med
även på kuvertfliken ;-)
Den är verkligen beroendeframkallande!
 
 
Kortets insida med mer snöbollar,
mer "stjärtstansade" hörn
och en underbar God Jul-stämpel,
som Åsa köpte åt mig - TACK SNÄLLA!!
 

Baksidan i samma anda.
 
 
Kortet och kuvertet.
 
Idag har solen lyst härligt här i Gävle,
men i Uppsala, där Åsa och jag varit
har dimman legat tät.
Trots det har vi haft en riktigt härlig dag
med shopping, god mat och
jättetrevligt scrap hos Scrapdraken!
Tack för en mysig träff i shoppen!
 
Hoppas på lite sol imorgon
för jag har flera alster som väntar på
att bli fotograferade.
 
Njut av solen om den lyser på dig!
Om inte - mys inne i värmen,
tänd ljus och läs en god bok
eller scrappa loss!!
Kram!
 
 
 
 

25 november -14 Bara en månad kvar till jul....

..... så nu blir det lite spurt i kortmakeriet.
 
 
Kolla vilket fint kuvert det blev
av det här Panduropapperet.
 

Det fanns också fina domherrar på papperet
som fick vara motiv på kortet.
Spetsar, metallhörn, en God Jul-skylt
och järneksblad och bär som matchar papperet.
 

Domherrarna räckte även till insidan.....
 

.....och baksidan.
 
Det är SVÅRT att "landa" här hemma
efter vårt Papua Nya Guinea-äventyr,
men jag måste ju förbereda julen också
och få klart julkorten.
Fler PNG-bilder finns i datorn
och de återkommer jag med  en annan dag.
 
Imorgon har Åsa tagit semester
och vi ska åka till Uppsala en sväng
och bl a "hälsa på" hos Scrapdraken,
som har pysselkväll efter stängning också!
Måste packa lite till det nu!
Ska bli superkul!!
Kram!

23 november -14 Andehus krokodiler och kanoter.....

Under vår andra dag i Karawari och Kundiman Village
fick vi också besöka flera bosättningars Andehus.
Här är ett av dem.
 

De här husen är viktiga för att föra
klanens (Kundiman) och stammens traditioner vidare,
berättade vår guide.
Det är bara männen i klanen som får komma in i andehusen,
så egentligen var det konstigt att vi kvinnliga gäster 
inbjöds att stiga på.
De fjälliga väggarna av vass
skulle likna krokodilens hud.
Snidade krokodiler fanns också inne i husets övervåning,
liksom många andra snidade träfigurer.
 

En "ande" vakade över husets ingång.
 
Pojkars initiationsriter till att bli män
tog också plats här,
liksom undervisning om allt de behövde kunna
för att leva i sitt stamområde:
- var gränserna för stammens
respektive klanens område gick,
- regler för avverkning av träd
till föda (sagopalmer), kanoter och byggnation,
- regler för jakt och fiske.
 
Såna saker är ju viktiga för att man ska hålla sams
och klara av att leva av det naturen ger.
I skolan får de lära sig andra saker:
att läsa på engelska (deras tredje språk!!)
att räkna och andra typiska skolämnen,
men praktisk kunskap om livet längs floden behövs ju också.
 
 
Kanoterna är ju mycket viktiga
som färdmedel och för frakt och fiske.
Ska man långt kan man t o m laga mat i sin kanot!
 

De allra flesta kanoter har en snidad krokodil i fören.
Det lär finnas krokodiler i Karawari River (liksom Sepik)
men de enda vi såg var de snidade,
och barnen (och de vuxna också) badade obekymrat.
Krokodilen är denna stams totem
sa vår guide.
 

Man värnar sin flod och sin mark
och har tackat nej till gruvbrytning av guld i området
eftersom man hört att det medfört vattenföroreningar
i andra områden där man tackat ja till gruvbrytning.
 

"Även om vi får kina (pengar) för gruvor,
hur ska våra barn och barnbarn kunna leva här
om fisken inte kan leva i floden?", säger man.
 

Tänk om alla vore så kloka!
Vi ser inga som verkar vara hungriga eller undernärda.
Alla hjälps åt med nödvändiga sysslor,
många tunga och tidsödande men
stress verkar långt borta, liksom arbetslöshet.
 

Vi fick också hälsa på hos en annan stam
som ursprungligen kom från en trakt uppåt bergen
men för 50-60 år sen tvångsflyttades hit ner till floden
av myndigheterna.
De tilldelades då en del mark
som tidigare tillhört stammen kombrop.
Man ser att detta andehus är olikt det
jag visat här ovan.
 
 

Även här blev vi vänligt välkomnade
och många ville vara med på bid ;-)
 

En interjör från andehuset.
Här kan man se skallar från tider
då denna stam var kanibaler.
Nu är de mycket fredliga!!
 
Mer en annan dag.
Kram!
 

22 november -14 Blommor och familjehus i PNG

På morgon före frukost gick jag ut med kameran
för att fota lite vackra blommor
i trädgården runt Karawari Lodge.
 

Det är så frodig grönska,
men trots den tidiga timmen är ljuset obarmhärtigt hårt
och det är svårt att fota.
 

Många blommor känner jag igen från våra krukväxter
men här är de superstora och frodiga.
 

Jag är ju en flitig blomfotograf
och njuter av utmaningen denna morgon.
 

Ni kan ana av skuggorna på bladen
att solen redan står i zenit.
 

Försöker jaga skugga för att få jämnare
och intensivare färger,
men det är inte lätt att hitta.
 

Ibland är ljuset alldeles rätt,
som på denna orkide,
och bakgrunden föredömligt mörk ;-)
 
 

Massor av vackra fjärilar i många färger
fladdrade omkring,
men var oerhört svåra att fånga.
 

Plötsligt sitter en näshornsfågel där
på staketet utmed gången.
 

Den var inte lika svårfångad som fjärilarna
utan poserade snällt - flyttade sig lite ibland - kikade på mig.
 

Vi log mot varann i samförstånd - sen kom alla andra
och vi skiljdes åt för frukost ;-)
Vår "frukosttrumma" ljöd och fågeln flaxade iväg till skogs.
 -o-
Idag skulle vi bl a få hälsa på i ett familjehus.
 

Man bygger sina hus med "mankraft"
och av vad naturen har att bjuda.
 

Här är ett hus under uppbyggnad.
"Taklagsfesten" har redan varit - taket är ju så viktigt,
skyddar mot sol (och regn under regntid).
 

Byggnadsmaterial i väntan på att bli väggar.
 

Vi bjöds in i ett hus och kom mitt i lunchen.
Sagopudding, grönsaker och fisk.
Matlagning pågår i bakgrunden.
 

I denna by har man haft råd att köpa kokkäl!
 

Runt många hus har man planterat blommor - så vackert!
 
Vi tackade för oss, efter att ha beundrat
och kanske handlat något av den slöjd man visar i varje by.
Det är ju en chans för invånarna att tjäna några kina
och kanske skaffa något "från stan" - två dagsresor bort....
 
Nästa anhalt var några byar som visar sina "andehus".
Det får ni se och höra om nästa gång.
Kram!
 

21 november -14 Åter i julkortsverkstan......

Har börjat landa i den svenska verkligheten igen
och insett att nu är det spurt som gäller
om jag ska hinna med julkorten.....
 
 
Allra först blev det dock ett födelsedagskort
till Anette, som fyllde år medan vi var
på andra sidan jorden.
 
Ett djupdyk i spillpapperslådan gav napp.
T o m kuvert räckte det till!!
 
 
Det var inget "perfekt" kuvertpapper
så jag fick dekorera det lite ;-)
 
 
Insidan fick bli så här
med ett av mönsterpapperen från framsidan
och en likadan blomma som på kuvertet.
 

Enkel baksida med kuvertpapperet
och en namnetikett.
 
Imorgon blir det en fortsättning på turen till PNG.
Kika in då om du vill följa med ;-)
Kram
och
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

19 november -14 Karawari river och Kundiman Village

Fortsatt reseberättelse från Papua Nya Guinea.
 
 
Vi är nu i låglandsregnskogen vid Karawari river
som är en biflod till den mäktiga Sepic river,
jämförbar med Amazonfloden.
PNG, som är ung lika stort som Sverige,
har ca 5 milj invånare och 840 olika språk.
Varje språkgrupp har ett stamområde och består sen av många klaner
som delat upp området mellan sig.
 

Kundiman Village bebos av en del av stammen kombrop
(om jag nu fått det rätt)
och den sträcker sig utmed floden med många bosättningar.
Invånarna här är mycket vänliga och glada att få besök.
 

Vi gav oss av utmed floden,
liksom alla andra som ville färdas nånstans i väglöst land.
Vårt mål var att få gästa en familj och se
hur de utvann sin basföda, sagostärkelse, ur sagopalmens stam.
 

Vi passerade frodiga stränder med sagopalmer.
 

Vi togs emot av invånarna i byn,
som målat sig vackert med sot och lera till vår ära.
 
 

Till och med en del av barnen hade målat sig.
 

Här har arbetet med att komma åt den stärkelserika palmmärgen börjat.
Man bryter och bänder med långa stänger.
 
 
Nu börjar det spricka,
men mycket och tungt jobb är kvar!
 

Så småningom kommer hackan fram...
Solen stod i zenit och brände som svetslåga på huden -
och vi behövde inte jobba,
bara fota, vilket inte var lätt i det hårda ljuset.
 

Sen var det "kvinnogöra" att samla ihop spånet ur märgen,
som lades i en flätad "korg".
 

Sen bars den ner till floden för att med flodvattnets hjälp
laka ur stärkelsen ur palmmärgen.
Ett halvt kokosnötsskal fäst i änden på en lång gren
används att skopa upp vatten med.
 
 

Ett sinnrikt system av rännor leder lakvattnet.
 

Här knådas det torkade sagomjölet
som är ungefär som potatismjöl,
men inte lika vitt.
 

Sen gräddar man ett "bröd" eller en "pannkaka"
på en liten "lermurrika" över öppen eld.
Det här är den enda mat som går att spara lite,
så den är bra att ha när man går på jakt.
Man kan rulla in lite örter eller ätliga rötter i den.
 

Annars gör man sagopudding genom att slå kokande vatten över mjölet
och röra om tills den blir som en kletig "kräm".
Den äts sedan tillsammans med fisk och grönsaker.
 

Alla ville gärna bli fotograferade
och skrattade glatt när de såg bilden i kameran.
Tänk att deras bild skulle få resa med oss
till andra sidan jorden!!
 

När det var dags att ta båten hem mot lodgen
stod små grupper och vinkade av oss.
 

En del barn sprang ner i vattnet för att vinka
och sen njuta av svallet från vår motorbåt.
Det var tydligen ett nöje för alla barn längs floden,
som ofta kom springande och kastade sig i floden
när de hörde motorljudet från vår båt.
Båtföraren var mycket hänsymsfull
och saktade alltid farten när han såg kanoter i vattnet
men barnen älskade svallet!
 

Väl hemma på lodgen föll mörkret snabbt
och vi njöt en stund av solnedgången från verandan
innan vi fick en god middag
med fisk - men vi fick rostad potatis och grönsaker till
och slapp sagopudding ;-)
 
 
 
 
 
 
 
 

17 november -14 Fler äventyr i PNG.....

Vägar är det mycket ont om i Papua Nya Guinea.
Vår första dag tog vi oss fram en bit
på den största/längsta väg som finns på ön.
Den går från en stad på den östra kusten
och upp i höglandet
(eller kanske tvärt om - man fraktar malm och olja
från gruvor o oljefält i bergen ner till kusten).
 
Annars sker de flesta resorna
mellan olika delar av landet med flyg.
Vi fick flyga med en Cessna
ner till Sepic River och lodgen Karawari.
 

Här packar George in vår packning
efter att han kollat allt på planet,
reglage, bränsle etc etc.
Högsta bagagevikt: 10 kg
Vi var sju passagerare på denna spännande flight.
 

Har aldrig sett en sån startbana.....
 

.....men snart var vi uppe bland molnen.
Vi skulle norrut över de höga bergen.
Vi startade på ca 2000m över havet
och många av topparna var kring 4000m höga.
 

Trots det var det frodig växtlighet ända upp på topparna.
George, en erfaren pilot i dessa trakter,
ursprungligen från Australien,
tar oss säkert över bergen, mellan molnen....
 

....och satte oss mjukt ner på den här "grässtripen"!!
 

"Stationsbyggnaden" - här behövs bara tak för skugga
eftersom det är mycket varmt och fuktigt här.
Passagerare väntar på att få följa med George tillbaka
och många nyfikna, mest barn, kommer springande för att titta.
 

Innan start behövs mera bränsle.
Tankning förbereds.
 

Vi fortsätter genom urskogen till floden
för att fortsätta färden per båt.
Flodstränderna är höga och branta
eftersom det är torrtid i den här delen av landet.
 

Vi såg många kanoter under flodfärden.
Här kommer en kvinna med morgonens fångst av fisk till lunchen.
Man fiska inför varje mål
då man inte kan spara maten på grund av värmen.
Tack och lov är det gott om fisk i Karawari River.
 
 
Alla verkar kunna paddla en kanot - oavsett ålder.
Män/pojkar står och paddlar, kvinnor sitter.
 

I byarna är husen byggda på stolpar
eftersom floden ofta svämmar över under regntid.
 

Här skymtar taken till Karawari Lodge
uppe bland träden.
 

Här är det fina hus där Kjell och jag bodde.
Det var ett "parhus", precis som vi har här hemma ;-)
 

En del av vårt rum med myggnät över sängarna,
väggar och dörrar flätade av palmblad
och det var dekorerat med blommor lite varstans.
 

Vi kände oss verkligen välkomna!!
 

Avslutar dagens inlägg med en bild av vår utsikt.
Nästa gång får du se vilka "äventyr" vi var ute på
under våra dagar i Karawari.
Det var nog den allra intressantaste delen av vår resa!
Kram!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

13 november -14 Reseäventyr i Papua Nya Guinea....

En alldeles fantastisk resa är tillända
och jag börjar så smått landa
här hemma igen.
 
Några kittlande bilder vill jag bjuda på idag.
Först en miljöbild från den första lodge vi bodde på,
uppe i bergen på ca 2000m höjd över havet.
 

Ambua lodges "hyddor" ligger i en grönskande trakt
med gräsmattor och blommor
och en hänförande utsikt.
Bilden tagen strax efter eftermiddagens störtregn.
 
 
Närmaste grannarnas hyddor och odlingar.
Det växer så det knakar!
 
En grupp singsing-dansare i traditionell utstyrsel
med målningar, fjäderprydnader etc
visade sina danser och berättade om sina traditioner.
De här är av hulistammen.
 
 
 

På huvudet hade några av dem underliga peruker,
avsedda för just dessa rituella danser.
Vi skulle senare samma dag få se
hur dessa peruker kom till.
 

Det här är nog den ledande dansaren.
Han har finaste peruken och de allra vackraste paradisfågelfjädrarna
i sin huvudprydnad.
Han höll också ett litet tal och välkomnade oss
"som kom flygande från ett land så otroligt långt borta"
Vår guide, som pratade bra engelska, översatte från hulispråket.
 

Den här hulidansaren har hoppat så
att hans fina fjäderprydnad
hamnat på sned.
De berättade att de nuförtiden "förstärkte" färgen på leran
när de målade sig med lite färgpulver.
Huli är en av ung 800 olika stammar på Papua Nya Guinea.
Varje stam har sitt eget språk och sitt eget landområde.
För att kunna förstå varann talar de en typ av pidgin english
och nu för tiden lär de sig engelska i skolan.
 
Sedan fick vi åka och besöka en "perukskola".
 

Här är perukmästaren själv.
Han tar emot "elever", unga män i 18-månadersperioder
där de får leva och bo med honom,
äta hans diet och sköta sitt hår,
så att de efter 18 månader kan klippas
och deras hår monteras till ceremoniperuker.
De får också undervisning
i hulistammens seder och traditioner.
 

En stolt ung papuan
med ett 18-månadershår,
snart färdigt att "skördas".
 

Den här mannen verkade inte så ung precis
med sitt gråa skägg,
men han var nog nån sorts medhjälpare till perukmästaren.
Alla ville mycket gärna bli fotograferade
och var så fascinerade av att deras bild
skulle få resa till vårt avlägsna land.
 
Nu lämnar vi bergen - en annan gång
tänker jag visa bilder från Karawarafloden i låglandet.
 
Imorgon hoppas jag hinna ner till kortmakeriet en stund,
så då kanske det blir ett kort här ;-)
Kram!
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0