31 mars -18 Hundkort och fjällbilder....

.... tänkte jag visa idag,
det låter väl som en bra blandning ;-)
 
Lotta har ju en härlig Hugo,
som vi också firade i torsdags
med kort och present.
 
 
När jag var på Avestaträffen
hade Katarina dukat upp ett REA-bord
där jag hittade en påse med "hunddekorationer"
som jag la beslag på med tanke på Hugo.
Kortstomme från ICA MAXI och en fin "lapptäckesbit"
av ett spillpapper tyckte jag passade.
Paketet är stansat med en die jag fyndat på fb.
 
 
Insidan fick bli skäligen enkel....
 
 
...liksom baksidan.
Ska jag vara ärlig så tror jag inte att Hugo bryr sig!
 
Tänkte också dela med mig lite av bilder
från våra härliga dagar i Ljusnedal med omnejd
i Funäsdalsfjällen.
 
 
Klockewoldgården med Anåfjällen i bakgrunden.
 
 
Från promenad mot Funäsdalen utmed sjön.
 
 
Skarvarna reser sig så majestätiskt
på andra sidan sjön.
 
 
Men en annan dag kan samma utsikt
se ut så här, när snöstormen sveper över fjäll och sjö.
 
 
Sen närmar vi oss Funäsdalsberget
utmed Strandvägen.
 
 
Massor med vit gnistrande snö - här
har ingen tö eller smuts solkat vidderna än.
 
 
Liiite närmare Skarvarna - och Funäsdalen
där en gofika på Loftet väntar
efter 7 km promenad.
 
 
Sen är det lika långt hem
och det börjar skymma lite
men solen lyser så vackert på Anåfjällets toppar
när vi är "hemma" på vägen till Ljusnedals stugby.
 
 
Visst förstår du att vi njuter!
 
 
Avslutar med en bild av det perfekta skidspåret
i Byslingan i Ljusnedal.
Mer än 32 mil såna här fina spår finns att välja på
i Funäsdalsfjällen, och man kan åka
precis så långt eller kort man vill - HÄRLIGT!!
 
Det finns fina skidspår här hemma också fortfarande.
Fast vårsolen börjar ju göra sitt.
Få se hur länge spåren håller
och när våren kommer?!
 
Ha det gott! Kram!
 
 
 

18 mars -18 Snön driver runt knutarna....

.... och då passar det ju bra med ett julkort, 
eller hur!?!
 
 
Det här papperet med granen
fanns i min spillpappershög
och kommer frånRidderholm design
och heter Believe in Christmas.
Det fanns med i goodiebagen vi fick
när vi var på Julscrapträff i Bollnäs
och du kanske har sett kort
med det papperet förr i min blogg.
Just det här granmotivet fanns i ett hörn
och var så stort att jag inte visste
hur jag skulle kunna använda det.
Sen hittade jag de här gröna kortstommarna på REA
och de är 12 x 17 cm
och då fick granen plats!
 
 
Jag "glimmade till" det lite 
genom att sätta rhinestones på ljuslågorna,
glittra strålarna runt dem med Gelly Roll Gold
och lägga Glossy Accent 
på julkulor och hjärtan.
 
Köpte juldekos på REA på Avestaträffen
och använde en del av dem på detta kort.
 
 
Den fina braden med BELIEVE
passade ju bra här och fanns med i kitet.
 
 
Röda halvpärlor i de stansade hörnen
fick fullborda,
tillsammans med skylten i hörnet.
Monterade med distanskuddar som vanligt förstås.
 
 
Insidan med text från mönsterpapperet
samt en skrivruta,
som ska få en julhälsningsstämpel
när jag kommer hem till kortmakeriet igen.
 
Då ska jag också göra iordning baksidan
med namnetikett etc.
 
 
Bjuder på några fjällbilder från Ösjödalen
när solen sken.
Har fått nåt fel på kameran med en mörk prick
och kan ju inte byta till annan kamera
när jag inte är hemma, så du får stå ut!
 
 
Vissa vill hellre göra egna spår...
 
 
...... liksom den här okände strövaren.
 
 
Visst ser du att vi hade en härlig dag!?!
 
 
Avslutar med en selfie.
 
Ha det gott!
Hoppas vi klarar att skotta oss ut imorgon -
fast vi har ju fått träna bra i vinter!! ;-)
Kram och välkommen åter!

20 juli -17 Posten skötte sig - hurra!!

Ibland blir man positivt överraskad!
Korten till England visade sig
ha tagit bara två dagar att komma fram!!
Det var ju tur
eftersom jag var lite sent ute ;-)
Visar här kortet till maken till henne
som fick kortet i gårdagens inlägg.
De har ju födelsedagarna dagarna efter varann -
praktiskt för familjefiranden kanske!?!
 
 
Inte något speciellt "manligt kort" kanske,
men jag vet att han tycker om både blått och blommor ;-)
Använde en kantstans med fjärilar
från Martha Stewart till det vita ritpapperet
bakom mönsterpapperet.
Tog chansen att använda ett mönsterpapper
ur spillådan, nu när jag inte skulle göra kuvert,
för det räckte den här biten inte till.
 
Blomman är "byggd" av flera blå och en vit
ur mina gömmor
med en guldmetallblomma överst 
och hopsatt med en blå liten brad.
 
 
De pyttesmå distanskuddarna från Pysselskafferiet
var guld värda för att få de utstansade hörnen på plats.
Till mönsterpapperet och det vita ritpapperet
klippte jag till bitar av Biltemas distanskuddar.
De fungerar bra till sånt!
 
 
Fjärilarna kantar även skrivrutan
inuti kortet, men här med gröna rhinestones.
Den utstansade texten är från ett set Sentimental dies.
Den stämplade texten
har jag faktiskt glömt var jag köpt.
Var inte så noga att anteckna till en början
och minnet är inte det bästa ;-)
Hade inga små blommor i passande färg,
så jag färgade in en med ljusblå ögonskugga (!)
och en med Distress marker + vattenpensel.
Man tager vad man haver, sa Kajsa Varg...
 
Även baksidan fick lite fjärilar
men här använde jag "spillet"
efter de kantstansade papperen
och lät de små fjärilarna fladdra upp i hörnet.
 
Jag är så glad att korten kommit fram
och att Mike och Janet gillade dem!
Mike fyllde hela 88 år!!
Damers ålder behöver man inte tala om ;-)
 
Har firat Margaretadagen idag med sol och vackert väder.
Promenerade till Orbaden utmed Ljusnan
och blev bjuden på härlig lunch.
Sen god egentillverkad glass på Nya Konditoriet.
Ikväll har vi varit till goda vänner
och fotograferat deras kor (på begäran).
 
 
Bjuder på en bild av några av dem som bonus ;-)
En ljuvlig kväll som du ser!
 
Hoppas du också haft en härlig dag!
Var rädda om varann!
Kram!
 

22 mars -17 Fjällstugescrap och stormvandring...

..... har det blivit idag.
De alster jag gjorde idag ska jag ge bort imorgon,
när vi är bjudna till Nancy,
som vi hyrde hos i många år
i början på våra sportlov här i Funäsfjällen.
Det jag visar nu blev till
tidigare under denna fjällvistelse.
Tog med mig l i t e spillpapper
och minimalt med grejor hit,
lite blommor och utstansade blad,
saxar, tejp, lim och skärmaskin plus lite till.
 
 
Här är ett enkelt10x15cm- kort
som nog kan komma till användning..
Insida och baksida får jag fixa
när jag kommer hem.
Kul att se vad jag kan göra
med enkla medel.
 
 
Det här spillpapperskortet blev också till
under förra veckan här i fjällen.
På ICA här hade det stämpelfärg och ett stämpelalfabet
som jag inte kunde låta bli att köpa.
Med det har jag stämplat KRAM.
Jag hade glömt att packa vitt ritpapper.
Trodde jag skulle hitta det på ICA, 
men inte då!
Benke i fotoaffären skänkte mig några vita datapapper.
Har haft många fotokontakter med honom genom åren.
 
Jag brukar ju använda mycket distanskuddar
för att få lite struktur på kortet.
De hade jag inte med, 
så jag har böjt hörnen på mönsterpapperen
för att få lite liv.
Det lilla söta hjärtat hittade jag i Röros igår
och kompletterade kortet med.
 
 
Den söta ängeln är från SkaparKällarn.
 Har som vanligt färglagt med Distress Markers.
Sen har jag låtit det snöa runt ängeln
med sticklesprickar.
 
Om du bara är intresserad av scrap
kan du sluta läsa nu - eller scrolla ner för att kommentera.
Här följer lite foton från dagens vandring:
 
 
Vi har funderat över en ny "väg"
som brutits här i Ljusnedal,
rakt in mot skogen mot Funäsdalen.
Vad ska det bli??
Vart ska den ta vägen???
Vi traskade iväg i scooterspåren för att kolla.
Vi försökte också komma under den vassa vinden
genom att ta oss in i skogen.
 
 
Efter mycket pulsande kom vi så småningom fram
på stora vägen mitt i backen upp mot idrottsplatsen.
Anåfjällen syns alltid så bra härifrån.
De ser ut som vispgrädde tycker jag!
 
Sen blev det vila och gofika på Loftet,
innan vi, med vinden i ryggen,
tog Strandvägen hemåt.
 
 
Här en vy över Funäsdalssjön västerut.
 
 
Solen lyste så vackert på björkstammar 
och den nyfallna vita snön - ljuvligt!
 
 
Här närmar vi oss Ljusnedal och har 
Gråstöten i fonden (tror jag).
 
 
Bruksgården med Anåfjället bakom.
 
 
 
Snart hemma i stugan efter 14 km
och 19868 steg.
Som tur var hade jag renskavsgryta att värma till middag.
Vet inte om jag orkat laga omständigare mat!!
 
Imorgon får det nog bli lite lugnare övningar!
Mera scrap har jag ju att visa också...
Välkommen hit igen då!
Tack för rara kommentarer, både här och på fb!!
Blir så glad!!
Kram!!

21 mars -17 Altrad ask och Rörosresa....

.... visar jag bilder av idag.
Börjar med asken, som var en utmaning 
på Wasascrappet i Bollnäs.
Vi fick varsin ask i olika format att altra.
Jag fick en oval - men Åsa fick den här sexkantiga
och var snäll och bytte med mig.
 
 
Jag har ett set med sexkantiga dies
så detta passade mig precis!!
Klädde själva asken med ett fint fågelpapper.
Lockets kant fick en spets
och sen stansade jag ut hexagoner
som matchade pippina till locket
och monterade de olika lagren med distanskuddar.
 
 
Rakt uppifrån ser asken ut så här.
En vit nejlika fick bli "knopp"
att lyfta av locket med
och tre utstansade bruna löv
fick också pryda locket.
 
Idag har vi gjort en utflykt till Röros,
som vi ofta gör när vi är här.
Det hade snöat en hel del inatt
och var ganska gråmulet när vi åkte.
När vi kom fram till den mysiga Världsarvsstaden
sprack det upp och blev riktigt soligt och fint.
Bjuder här på några bilder därifrån:
 
 
 
Det är ju ett gytter av hus.
 
 
 
 
 
Många trähus i vackra färger finns det ju i Röros...
 
 
... men också gamla, timrade omålade.
 
 
 
På hemvägen hade vi en vacker resa
med solljus över fjällen,
men det är svårt att stanna och fota
på den slingrande vägen 
och de P-platser som finns är sällan
där det är som vackrast.
Hann nästan ända fram till Funäsdalen
innan jag lyckades få en bild.
 
 
Det här är Funäsdalsberget från Hållan.
 
 
 
När vi kom ut från ICA i Funäsdalen,
där vi köpt mjölk, höll solen på att gå ner.
 
Nu sitter vi i soffhörnet och myser.
Få se hur vädret blir imorgon...
Vissa vädersiter lovar sol,
andra snö och blåst!?!?
Vi får se med aldra ord!
Hoppas på en fin skidtur!
 
Kram!!

20 mars -17 Vårdagjämning.....

.... är det idag och ljuset återvänder verkligen nu!
Vi är i Funäsdalsfjällen ett par veckor
som vi ofta varit så här års
ganska ofta sen vi blev pensionärer.
Jag får lite respit från pollenallergin
som ju började med al och hassel
innan vi åkte hit.
 
 
 
Vi bor i Ljusnedal sen många år.
Iår var det jätteisigt och skare när vi kom
förra söndagen.
Här kommer bilder från en promenad
nere i Ljusnedals gamla bruksmiljö.
 
 
Vi hade soligt och fint
men så hur mörka moln började tåga upp
från alla håll.
 
 
Ljusnedals kyrka
 
 
Ljusnan är fortfarande bunden av is och snö
och har ganska litet vattenflöde.
Man har byggt en barriär
för att skydda från alltför häftiga vårfloder.
 
 
Uppströms har isen spruckit upp mer.
I bakgrunden ser du Funäsdalsberget
där snön redan börjat falla.
 
 
När vi kom hem till stugan
såg det ut så här genom fönstret
och det föll "samevantar"
 
 
Sen blev det Samiska Fest- och kulturdagar,
men invigningen fick skjutas fram ett dygn 
eftersom snöstormen, som utvecklades ur "samevantarna" ovan,
blåste iväg tälten du ser i bakgrunden ut på sjön.
 
 
Nordsamisk dräkt
 
 
Barnen fick chans att åka efter ren på sjön.
 
 
Härligt med nysnö, som gav oss härligt skidföre.
Barnbarnet Matilda med sin Dennis
kom hit i fredags kväll och gästade oss, 
åkte skidor i Ramundberget
och njöt av fjäll och sol. 
Nu är vi ensamma igen och njuter av härliga spår.
I natt väntar vi, enligt smhi, mer än en decimeter nysnö igen.
Det blir spännande att se hur det ser ut imorgon!
 
Hör att våren kommer vandrande 
längre söderut i landet.
Ska bli spännande att se
när vi far söderut i kommande helg!
 
Önskar dig en fin vecka
vare sig du är i "vinterland" eller vårtrakter!
Kram!!
 

29 maj -15 Mera Londonbilder.....

Lovade lite bilder från gårdagens utflykt.
 
 
Först hamnade vi i Leyton
efter att ha åkt buss 55 i mer än en timme
från Oxford Cirkus.
Vi passerade många av de förorter
som är som småstäder runt London city,
och åkte gator vi aldrig gått eller åkt förr
när vi kom ut från själva innerstan.
 
 
Här i Leyton var det "pyntat och fint"
med nymålade fasader.
I tidigare "High Streets" som vi passerade
var det varierande standard på husen.
 
Efter en skön promenad och liten fikapaus
på ett av Leytons caféer
letade vi oss vidare med buss 97 mot Stratford.
 
 
Vi klev av vid den internationella järnvägsstationen.
Här var miljön en helt annan och det byggdes för fullt!!
Strax intill låg Olympiastadion
och ett jättelikt köpcentrum: Westfield.
Jag blir så TRÖTT av såna ställen,
så jag hittade ett lugnt hörn med fåtöljer
där jag kunde vila medan Kjell kikade i shoppar.
 
Vi fick också i oss en god sen lunch
innan vi letade oss vidare för att hitta en buss in mot centrum igen.
 
 
En spektakulär gångbro ledde över alla vägar och järnvägsspår
ner till Stratfords Busstation.
 
 
Kolla vilka läckra "träd" som växte framför dörren
till Stratfords gamla shoppingsenter!
Vi tror att de - liksom gångbron och Westfield
byggdes till olympiaden,
liksom många av de stora nya husen runt omkring.
 
När vi sen satt på buss 25
på väg mot centrum igen,
såg vi att man också där ute 
säkert byggt om vägen för att lätt kunna ta sig
dit och därifrån (liksom dragit snabbjärnväg
till en av Londons Internationella järnvägsstationer
(har glömt vilken).
 
Sen hamnade vi förstås i en otrolig "traffic jam"
och det tog såå lång tid att komma hem till hotellet.
Det är ju nackdelen med att åka buss.
Ibland går det faktiskt fortare att gå ;-)
 
 
Tog en bild från vårt fönster
när vi kom hem, för att visa
de fina back yards som finns bakom husen.
 
Imorgon far vi hemåt igen
efter nästan två veckor här.
Kan faktiskt rekommendera "vårt hotell"
Grand Hotell London!
Ett ganska litet hotell nära Earls Court T-banestation
på linjen in från Heatrow.
Fri wifi på rummet och luftkonditionering
som är skönt om det är varmt
(fungerar nog som värme om det är kallt).
Inte tjusigt men typiskt Londonhus,
rent och snyggt och med trevlig personal.
 
Vi brukar ju sen m å n g a år
bo på St Giles vid Tottenham Court Road. 
Så centralt och bra
men de hade inte plats för oss alla nätter nu
och det var faktiskt kul att prova nåt nytt!
 
Ha en härlig helg!
Vi ska åka hem och smälta alla minnen!
Kram!
 
 
 
 
 

29 maj -15 Vandringar i Chelsey och Battersea Park...

Älskar att "stroll around" i de här kvarteren
med sina typiska Londonhus,
insprängda parker, mest privata,
mycket grönska och blommande front gardens
och balkonger.
 
 
I förrgår startade vi en "city walk" för att se
delar av stan här i South Kensington och Chelsey
som vi inte varit i förut.
Många av de stora husen här
är s k red brick houses
med många vackra detaljer och smidesräcken etc.
 
 
Man kan ju alltid få en glimt av de "gömda trädgårdarna"
genom en eller annan glipa i en häck.
 
 
Vissa hus är ordentligt instängda med murar
men växtligheten väller ofta över murarna.
 
 
Andra har bara glesa staket
och visar gärna upp sina fina fasader.
 
 
Här klängde en klematis med handflatsstora blommor
och bakom skymtar en vackert stensatt gård.
 
 
De här skönheterna vällde ut över ett annat staket.
 
 
När vi kom närmare Themsen ändrade byggnaderna karaktär
och fler moderna hus fanns.
Detta har hela fasaden täckt med solfångare!!
Orginellt och vackert!
 
 
Här på nordvästra flodstranden byggs det för fullt!!
 
 
Jättelika hus i skiftande stilar,
men också mycket grönska och insprängda
öppna små parker med plats att dra sig undan
stadens jäkt och damm.
 
Satt och väntade på att den lustiga blå grejen på bilden
skulle börja jobba igen -
det är en fontän - men icke....
När vi kom dit sprang ett par barn omkring i dess strålar och lekte
medan mammorna roat tittade på
från en bänk i skuggan av en pergola
klädd med rosor.
 
 
Just här ligger många husbåtar nere vid kajen.
När vi kom, halvt på botten eftersom det var ebb.
 
 
Vi hade tänkt oss ner till Battersea Park,
så vi korsade Themsen på Albert Bridge.
Såg många broar vi aldrig sett förut.
Parken bjöd härlig skugga
denna den varmaste av våra dar denna gång.
 
"The Old English Garden"
i denna park rekommenderas!!
Vilken oas!!
 
Kjell, som har näsa för sånt
lyckades hitta ett litet café
där stadsdelens alla "dog walkers" tydligen samlades,
några med sin egen enda vovve
men några med sex - åtta stycken!!
Tog tyvärr inga bilder medan jag njöt av jyckarnas samspel
och en oväntat god kopp kaffe.
 
 
De här fingerborgsblommorna från Sloanne Square
får representera "det vackra folket"
i denna del av stan
men också Chelsey Flower Show,
som de just höll på att "riva"
i Ranelagh Gardens, som vi passerade på väg norrut.
 
Efter denna promenad på mer än en (svensk) mil
fick jag stora skavsårsblåsor på tårna
så det blev buss hem till hotellet ;-)
London är oändligt s t o r t!!
 
Kul att du ville följa med på denna "lilla promenad"!
Igår var vi på en heldagstur med stadsbussarna
ut mot de nordöstra förorterna. 
Kanhända visar jag lite bilder från det ikväll
om du vill se!
Kram! 
 
 
 

27 maj -15 Windowshopping i London...

Jag är inte nån stor shopper.
Det kanske motsägs av bilden
av mina fynd från HobbyCraft,
men det ska kanske sägas att den bilden
också innehöll lite presenter.... ;-)
 
Förutom några presenter till hemmavarande
har mitt shoppande här intill nu
stannat vid ögondroppar ;-)
 
Fönstershoppat har jag dock gjort massor!!!
Tänkte visa lite bilder från detta:
 
 
Selfridges har mycket färsiga skyltfönster i år.
Vad sägs om detta??
 
 
Lite mer sparsmakat "mode" i ett annat av deras fönster.
 
 
Kanske nåt för sommarens fester?
Bakgrunden i skyltningen passar nog som inspiration
för er "multimediafreaks"!
Fick riktig lust att testa!!
 
 
På tjusiga Fortnum and Mason
blandade man hattar med tårtor.
 
 
På Oxford street samsas allt, jag ALLT!
Badmode inför sommaren....
 
 
....och över baddräkten kan man
-som Kraka -
bära ett nät - "varken klädd eller oklädd"
(Googla på det, om du inte känner Krara redan!!)
 
 
Massor med mönster och blandningar
verkar vara sommartrenden här...
 
Kort kort eller långt långt!
 
 
...och gillar man inte årets mode
kan man ju alltid trängas på Portobello Road
och "fynda" vintagemode....
 
 
När orken tar slut kan man dra sig undan vimlet,
vila benen och "ta en gofika".
Här ett mycket gott tips:
om du i London besöker Rubber Blade Stamps
på Bury Place invid Brittish Museum
finns där inne på gården en konditorskola:
Le Cordon Bleu, med stans kanske godaste!!
(Enligt Kjell, min man, som är finsmakare!!)
De hade även fruktsallad till mig,
som undviker socker
(vet att det är fruktsocker i detta också,
men känns nyttigare!!)
 
 
Kan inte hålla mig från att visa "dagens ros".
Älskar att strosa runt i bostadskvarteren
här i Kensington och njuta av
så många vackra och välskötta "front gardens"!
Några dagars strosande kvar.....
 
Have a nice time!
I will!!
Kram!!
 
 
 

24 mars -15 Alla väder finns här....

Vi har verkligen haft alla möjliga väder
sen vi kom hit.
Flera härliga solskensdagar
men också snö och isiga vindar.
 
 
På grund av mitt knäppa knä
har det blivit mer promenader än skidor.
Här vandrade vi upp till Walles - ser ner mot Bruksvallarna.
 
 
Som ni ser finns det massor med snö!
 
 
Skarvarna genom en glipa i björkskogen.
 
 
En skiddag i bitande vind.
Efter ett otroligt gråväder silade solen 
ändå fram genom molnen i Ösjödalen.
Kjell drar iväg medan jag fotar.
 
 
Grått och kontrastlöst - men vackert ändå!
 
 
Grafiskt vackert!
 
 
Fjällbjörkarna tar stöd hos varann.
 
 
Innan vi kom tillbaka till Walles,
som vår tur utgick ifrån,
hade gråvädret kommit åter.
 
 
En kontrast - solig promenad idag
utmed Vivallenvägen.
Vackert och soligt men vass vind från NNV
och då ligger den vägen i lä ;-)
Man ser Skarvarna i fonden nästan hela tiden -
underbart!!
 
Imorgon lovas det massor av snö
och hårda vindar, så då får vi nog
kura i stugan.
Jag har både stickning och motiv att färglägga
och akvarellådan med,
så det går ingen nöd på mig ;-)
Lovar också nytt kort i bloggen!
Kram!
 
 
 
 
 

22 mars -15 Vilken underbar vinterdag....

Igår hade vi verkligen en toppendag i Härliga Härjedalen!
Vi har ju varit här en vecka nu
och haft alla möjliga väder,
men igår sken solen igen
från en nästan molnfri himmel.
 
 
Vi tog en promenad ner till Funäsdalen 
på isen längs stranden av Funäsdalssjön.
I skoterspåren gick det bra att gå,
utanför var det glashalt under nysnön.
  
 
På vägen upp mot byn ser man både 
Lillskarven och Storskarven
i all sin nypudrade prakt.
 
 
Idag var målet för oss toppstugan på Funäsdalsberget.
Allan, vår stugvärd och vän, 
hade bjudit med oss på pensionärsföreningens utflykt
med den nya kabinbanan
(du anar stolparna i branten)
och lunch i topprestaurangen.
 
 
Vi åkte mycket slalom i Funäsdalsbergets backar förr,
men då fanns ingen kabinbana.
Toppstugan kan vi dock inte minnas att vi gästat.
Vi åt nog lunch "hemma" i vår lilla hyreslya då ;-)
 
 
De nya fina gondolerna gled tyst uppför
över den brantaste av branter
med riktig urskog - "lodjursmarker". 
 
 
Utanför stugan var utsikten hänförande
åt alla håll. Här mot Skarvarna.
 
 
Minns faktiskt inte åt vilket håll
jag vände kameran här -
är det mot Hållan och Tänndalen
eller mot Flatruet och Mittådalsvägen?
Blir lite svårt när man zoomar
och tappar referenspunkter.
 
 
Här ser man i alla fall Ljusnedalssjön och Lossendammen.
 Nere vid Hede sticker Sonfjällen upp.
 
 
Anåfjällen, som vi också ser från vårt matbord i stugan,
ser ut som hårdvispad grädde - så läckert!!
 
 
När vi sen, mätta och glada efter kantarellsoppan,
traskade hemåt låg ljuset helt annorlunda.
Sånt är såå intressant för en "fotograf".
Skuggorna börjar också förlängas.
 
 
 När vi så småningom närmade oss Ljusnedal
var vi ganska trötta i benen
och genade längs skoterspåret in till vänster här.
Framme vid stugan i Sörmon, sex timmar efter att vi steg ut,
sa oss appen i iPhonen att vi gått 23863 steg
och 15,9 km!!
 
Hoppas du haft nöje av att få följa med på vår lilla tur.
Återkommer med fler fjällbilder
om du vill.
Kram!
 
 
 

2 mars -15 Rivierabilder för den som vill....

I torsdags kom vi ju hem från Nice
dit vi for för att jag skulle få chans att se
blommande mimosaskogar.
 
Uppe i bergen ovanför Mandelieu bredde de ut sig.
Åke körde suveränt på de vindlande vägarna
upp till Tanneron.
 
 
 
 
 
Du kan ana vägen som en skåra mellan träden.
 
 
Vi var högt upp, som du ser.
 
 
Det doftade ljuvligt!!
 
 
Det var allt för ikväll!
Mera bilder en annan dag.
Vi var ju också på blomsterparaden i Nice
och citrusfestivalen i Menton.
Kram!

11 deember -14 Singsingdansare och "mudmen" i PNG.....

.....blev den sista upplevelsen i Melpafolkets land.
 
 
Här kommer försångerskan med sin trumma.
Runt halsen har hon massor med fina halsband
och det allra finaste är det röda runda
prytt med en dyrbar kina-snäcka,
den som gett namn till PNG:s valuta.
 
 
Hon följdes av en hel rad uppklädda
och vackert bemålade kvinnor.
De dansade och sjöng med starka vackra röster.
 

De yngre hade anammat modet med bh.
Kolla så fint plisserade bananbladen i
den gröna överkjolen är.
 
 
De äldre kvinnorna tyckte inte det var nödvändigt ;-)
Huvudprydnaderna var helt underbara!!
De långa paradisfågels- och påfågelsfjädrarna
kombinerade med örnfjädrar
och färgade hönsfjädrar.
 

Den här flickan har hela fågelvingar baktill.
 
En intressant skillnad mellan Melpastammen
och Hulistammen, som var den första vi besökte i PNG
är att hos Huli fick kvinnor inte röra fjädrarna
och inte dansa singsing
men hos Melpa var det kvinnornas uppgift!!
 

Plötsligt prasslade det i buskarna
och dessa spöklika varelser uppenbarade sig....
 
Visst kan man förstå att de kan skrämma slag
på en fiende!!
 

Vår Melpa-guide berättade om ursprunget till denna ceremoni:
"En stark och mäktig klan av melpa jagade bort en svagare klan
från dera bördiga jordbruksmark
ut i karg ödemark.
En slug ung man i dn svagare klanen kom med en idé:
Vi samlar all vit lera vi kan hitta
och gör ihåliga lerhuvuden som vi tar på oss.
Vi målar våra kroppar i samma lera
och sätter långa bambu.-klor på våra fingrar
och tar tillbaka vårt land!
Vit lera är vad man målar sig med när man sörjer
och det är också andarnas färg.
 

Alla i den starkare och mäktigare klanen blev livrädda!
De trodde att det var de dödas andar
från klanen de rövat marn från
som kommit för att straffa dem
och bönade och bad att de skulle bli skonade
om de lämnade tillbaka den bördiga marken till
de ursprungliga ägarna."
 
Den sluge unge mannens list lyckades!"
 

Här poserar de demaskerade "mudmen", både stora och små
med sina masker (mycket tunga)
tillsammans med de kvinnliga singsing-dansarna.
 
 
Demonstration av de hemska klorna.
 

Byhövdingen spelade flöjt för oss....
 
...och den här mannen något som låter so en mungiga
men som är av trä.

Ja, som ni ser var våra dagar fullspäckade!
Efter detta for vi mot en "botanisk trädgård"
för att äta vår medhavda picknicklunch.
Vad vi såg där kommer en annan gång...
 
 

8 december -14 PNG:s jordbrukskultur, en av världens äldsta....

...upptäcktes mycket sent.
Kusterna på den stora ön Nya Guinea
"upptäcktes" tidigt av européerna,
men man trodde inte
att öns bergiga inre var bebott.
På 30-talet fick engelsmän och australiensare idén
att söka efter mineraler i de höga bergen.
Då upptäckte de att där fanns många stammar
som med stor framgång
odlade den bördiga jorden sedan årtusenden!!
 

Här var vi gäster hos melpa-stammen.
Man odlade sötpotatis, potatis, kål, grönsaker av olika slag
liksom bananer av olika slag och kaffe och te.
Här kunde man också åka in till stan och sälja överflödig skörd.
 

All odling i den branta terrängen sker helt för hand.
Här behöver man inte bygga husen på pålar,
men gräver ett grunt dike runt husen
för att inte regnvattnet efter störtregnen tar sig in.
Man är också mån om att det finns blommor
både runt husen och längs vägarna.
 
 
 
Jag kunde förstås inte låta bli att fota lite blommor också ;-)


Här hade man husdjur också....
 

....och man använde grisarna, som bökar,
till att bereda jorden för ny sådd - så smart!!!
 
    

Även här hade många gjort sig särskilt fina
för att vi skulle komma
och ville också gärna bli fotograferade.
Här uppe i bergen är det ju kallare
och man kan också tjäna kina (=pengar)
på att sälja sina jordbruksprodukter,
så man har mycket mer västerländska kläder.
 

Ett gäng unga pojkar visade en traditionell andedans för oss.
Den dansades förr på en bergstopp i närheten
innan man gick ut i krig
för att försäkra sig om den kvinnliga skaparandens beskydd.
På den tiden dansade männen dag och natt i trans.
Uppvisningen för oss pågick inte så länge ;-) 
 
    

Vackert bemålade och prydda med fågelfjädrar
och tänder, frön och snäckor i smyckena
ställde pojkarna stolt upp för fotografering.
 
Sen tog Josef, vår melpa-guide, oss vidare
för en uppvisning av nåt så unikt som kvinnor
som sjöng, spelade trumma och visade singsing-dans.
Det kommer jag att visa härliga bilder från
i nästa inlägg, så häng med!!
 
 
 
 
 

7 december-14 Farväl till Karawari och upp i bergen igen....

Efter några härliga dagar var det dags att ta farväl
av den härliga miljön vid Karawari River.
 

Vi for en sista gång nerför floden
för att ta den lilla cessnan över bergen igen.
 

Efter en stunds väntan hörde vi ett surr
och planet landade på gräset.
Det var skönt att grästaket skyddade oss under väntan,
för det var en het sol denna dag.
 

Vi fick lov att lämna vår fantastiske guide Chris.
Han hade tagit såå väl hand om oss
och visat oss så mycket.
Nu fick han,efter att ha vinkat av oss,
en ny grupp att ta hand om.
 
 

Vi landade uppe i bergen i Mont Hagen,
som var en ganska stor stad, centrum för gruv- och oljeområdet,
utmed Highland Highway.
Tack och lov slapp vi stanna i stan
utan blev hämtade av en liten minibuss
som tog oss upp via en serpentinväg genom stamområdet
till en fin lodge.
 

Här är utsikten från lodgen på 2100m höjd.
 

På den här bilden kan man ana staden där nere i dalen.
Den gör sig bäst på avstånd
om man säger så ;-)
 

Fina rabatter hade planterats runt den nya fina lodgen.
 
 
 

Visst har de gjort det vackert!
 

Många vackra slöjdalster fanns i lodgens
lounge och matsal.
Människorna här är så skickliga träsnidare.
 

På väggarna fanns också långa snidade "storyboards"
varav det här är en detalj.
Om jag fattat saken rätt är det en sorts
"stammens historiebok"
som berättar om stammens liv.
De flesta stamspråken (det finns ju 840 olika i PNG)
finns ju inte som skriftspråk!! ,
så detta är ett sätt att kunna bevara sin historia.
 
I nästa avsnitt tar jag er med till en mycket tidig jordbruksbygd
och några av denna stams traditionella "uttryck"
som vi fick uppleva nästa dag
tillsammans med nästa trevliga
och generösa guide.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

23 november -14 Andehus krokodiler och kanoter.....

Under vår andra dag i Karawari och Kundiman Village
fick vi också besöka flera bosättningars Andehus.
Här är ett av dem.
 

De här husen är viktiga för att föra
klanens (Kundiman) och stammens traditioner vidare,
berättade vår guide.
Det är bara männen i klanen som får komma in i andehusen,
så egentligen var det konstigt att vi kvinnliga gäster 
inbjöds att stiga på.
De fjälliga väggarna av vass
skulle likna krokodilens hud.
Snidade krokodiler fanns också inne i husets övervåning,
liksom många andra snidade träfigurer.
 

En "ande" vakade över husets ingång.
 
Pojkars initiationsriter till att bli män
tog också plats här,
liksom undervisning om allt de behövde kunna
för att leva i sitt stamområde:
- var gränserna för stammens
respektive klanens område gick,
- regler för avverkning av träd
till föda (sagopalmer), kanoter och byggnation,
- regler för jakt och fiske.
 
Såna saker är ju viktiga för att man ska hålla sams
och klara av att leva av det naturen ger.
I skolan får de lära sig andra saker:
att läsa på engelska (deras tredje språk!!)
att räkna och andra typiska skolämnen,
men praktisk kunskap om livet längs floden behövs ju också.
 
 
Kanoterna är ju mycket viktiga
som färdmedel och för frakt och fiske.
Ska man långt kan man t o m laga mat i sin kanot!
 

De allra flesta kanoter har en snidad krokodil i fören.
Det lär finnas krokodiler i Karawari River (liksom Sepik)
men de enda vi såg var de snidade,
och barnen (och de vuxna också) badade obekymrat.
Krokodilen är denna stams totem
sa vår guide.
 

Man värnar sin flod och sin mark
och har tackat nej till gruvbrytning av guld i området
eftersom man hört att det medfört vattenföroreningar
i andra områden där man tackat ja till gruvbrytning.
 

"Även om vi får kina (pengar) för gruvor,
hur ska våra barn och barnbarn kunna leva här
om fisken inte kan leva i floden?", säger man.
 

Tänk om alla vore så kloka!
Vi ser inga som verkar vara hungriga eller undernärda.
Alla hjälps åt med nödvändiga sysslor,
många tunga och tidsödande men
stress verkar långt borta, liksom arbetslöshet.
 

Vi fick också hälsa på hos en annan stam
som ursprungligen kom från en trakt uppåt bergen
men för 50-60 år sen tvångsflyttades hit ner till floden
av myndigheterna.
De tilldelades då en del mark
som tidigare tillhört stammen kombrop.
Man ser att detta andehus är olikt det
jag visat här ovan.
 
 

Även här blev vi vänligt välkomnade
och många ville vara med på bid ;-)
 

En interjör från andehuset.
Här kan man se skallar från tider
då denna stam var kanibaler.
Nu är de mycket fredliga!!
 
Mer en annan dag.
Kram!
 

22 november -14 Blommor och familjehus i PNG

På morgon före frukost gick jag ut med kameran
för att fota lite vackra blommor
i trädgården runt Karawari Lodge.
 

Det är så frodig grönska,
men trots den tidiga timmen är ljuset obarmhärtigt hårt
och det är svårt att fota.
 

Många blommor känner jag igen från våra krukväxter
men här är de superstora och frodiga.
 

Jag är ju en flitig blomfotograf
och njuter av utmaningen denna morgon.
 

Ni kan ana av skuggorna på bladen
att solen redan står i zenit.
 

Försöker jaga skugga för att få jämnare
och intensivare färger,
men det är inte lätt att hitta.
 

Ibland är ljuset alldeles rätt,
som på denna orkide,
och bakgrunden föredömligt mörk ;-)
 
 

Massor av vackra fjärilar i många färger
fladdrade omkring,
men var oerhört svåra att fånga.
 

Plötsligt sitter en näshornsfågel där
på staketet utmed gången.
 

Den var inte lika svårfångad som fjärilarna
utan poserade snällt - flyttade sig lite ibland - kikade på mig.
 

Vi log mot varann i samförstånd - sen kom alla andra
och vi skiljdes åt för frukost ;-)
Vår "frukosttrumma" ljöd och fågeln flaxade iväg till skogs.
 -o-
Idag skulle vi bl a få hälsa på i ett familjehus.
 

Man bygger sina hus med "mankraft"
och av vad naturen har att bjuda.
 

Här är ett hus under uppbyggnad.
"Taklagsfesten" har redan varit - taket är ju så viktigt,
skyddar mot sol (och regn under regntid).
 

Byggnadsmaterial i väntan på att bli väggar.
 

Vi bjöds in i ett hus och kom mitt i lunchen.
Sagopudding, grönsaker och fisk.
Matlagning pågår i bakgrunden.
 

I denna by har man haft råd att köpa kokkäl!
 

Runt många hus har man planterat blommor - så vackert!
 
Vi tackade för oss, efter att ha beundrat
och kanske handlat något av den slöjd man visar i varje by.
Det är ju en chans för invånarna att tjäna några kina
och kanske skaffa något "från stan" - två dagsresor bort....
 
Nästa anhalt var några byar som visar sina "andehus".
Det får ni se och höra om nästa gång.
Kram!
 

19 november -14 Karawari river och Kundiman Village

Fortsatt reseberättelse från Papua Nya Guinea.
 
 
Vi är nu i låglandsregnskogen vid Karawari river
som är en biflod till den mäktiga Sepic river,
jämförbar med Amazonfloden.
PNG, som är ung lika stort som Sverige,
har ca 5 milj invånare och 840 olika språk.
Varje språkgrupp har ett stamområde och består sen av många klaner
som delat upp området mellan sig.
 

Kundiman Village bebos av en del av stammen kombrop
(om jag nu fått det rätt)
och den sträcker sig utmed floden med många bosättningar.
Invånarna här är mycket vänliga och glada att få besök.
 

Vi gav oss av utmed floden,
liksom alla andra som ville färdas nånstans i väglöst land.
Vårt mål var att få gästa en familj och se
hur de utvann sin basföda, sagostärkelse, ur sagopalmens stam.
 

Vi passerade frodiga stränder med sagopalmer.
 

Vi togs emot av invånarna i byn,
som målat sig vackert med sot och lera till vår ära.
 
 

Till och med en del av barnen hade målat sig.
 

Här har arbetet med att komma åt den stärkelserika palmmärgen börjat.
Man bryter och bänder med långa stänger.
 
 
Nu börjar det spricka,
men mycket och tungt jobb är kvar!
 

Så småningom kommer hackan fram...
Solen stod i zenit och brände som svetslåga på huden -
och vi behövde inte jobba,
bara fota, vilket inte var lätt i det hårda ljuset.
 

Sen var det "kvinnogöra" att samla ihop spånet ur märgen,
som lades i en flätad "korg".
 

Sen bars den ner till floden för att med flodvattnets hjälp
laka ur stärkelsen ur palmmärgen.
Ett halvt kokosnötsskal fäst i änden på en lång gren
används att skopa upp vatten med.
 
 

Ett sinnrikt system av rännor leder lakvattnet.
 

Här knådas det torkade sagomjölet
som är ungefär som potatismjöl,
men inte lika vitt.
 

Sen gräddar man ett "bröd" eller en "pannkaka"
på en liten "lermurrika" över öppen eld.
Det här är den enda mat som går att spara lite,
så den är bra att ha när man går på jakt.
Man kan rulla in lite örter eller ätliga rötter i den.
 

Annars gör man sagopudding genom att slå kokande vatten över mjölet
och röra om tills den blir som en kletig "kräm".
Den äts sedan tillsammans med fisk och grönsaker.
 

Alla ville gärna bli fotograferade
och skrattade glatt när de såg bilden i kameran.
Tänk att deras bild skulle få resa med oss
till andra sidan jorden!!
 

När det var dags att ta båten hem mot lodgen
stod små grupper och vinkade av oss.
 

En del barn sprang ner i vattnet för att vinka
och sen njuta av svallet från vår motorbåt.
Det var tydligen ett nöje för alla barn längs floden,
som ofta kom springande och kastade sig i floden
när de hörde motorljudet från vår båt.
Båtföraren var mycket hänsymsfull
och saktade alltid farten när han såg kanoter i vattnet
men barnen älskade svallet!
 

Väl hemma på lodgen föll mörkret snabbt
och vi njöt en stund av solnedgången från verandan
innan vi fick en god middag
med fisk - men vi fick rostad potatis och grönsaker till
och slapp sagopudding ;-)
 
 
 
 
 
 
 
 

17 november -14 Fler äventyr i PNG.....

Vägar är det mycket ont om i Papua Nya Guinea.
Vår första dag tog vi oss fram en bit
på den största/längsta väg som finns på ön.
Den går från en stad på den östra kusten
och upp i höglandet
(eller kanske tvärt om - man fraktar malm och olja
från gruvor o oljefält i bergen ner till kusten).
 
Annars sker de flesta resorna
mellan olika delar av landet med flyg.
Vi fick flyga med en Cessna
ner till Sepic River och lodgen Karawari.
 

Här packar George in vår packning
efter att han kollat allt på planet,
reglage, bränsle etc etc.
Högsta bagagevikt: 10 kg
Vi var sju passagerare på denna spännande flight.
 

Har aldrig sett en sån startbana.....
 

.....men snart var vi uppe bland molnen.
Vi skulle norrut över de höga bergen.
Vi startade på ca 2000m över havet
och många av topparna var kring 4000m höga.
 

Trots det var det frodig växtlighet ända upp på topparna.
George, en erfaren pilot i dessa trakter,
ursprungligen från Australien,
tar oss säkert över bergen, mellan molnen....
 

....och satte oss mjukt ner på den här "grässtripen"!!
 

"Stationsbyggnaden" - här behövs bara tak för skugga
eftersom det är mycket varmt och fuktigt här.
Passagerare väntar på att få följa med George tillbaka
och många nyfikna, mest barn, kommer springande för att titta.
 

Innan start behövs mera bränsle.
Tankning förbereds.
 

Vi fortsätter genom urskogen till floden
för att fortsätta färden per båt.
Flodstränderna är höga och branta
eftersom det är torrtid i den här delen av landet.
 

Vi såg många kanoter under flodfärden.
Här kommer en kvinna med morgonens fångst av fisk till lunchen.
Man fiska inför varje mål
då man inte kan spara maten på grund av värmen.
Tack och lov är det gott om fisk i Karawari River.
 
 
Alla verkar kunna paddla en kanot - oavsett ålder.
Män/pojkar står och paddlar, kvinnor sitter.
 

I byarna är husen byggda på stolpar
eftersom floden ofta svämmar över under regntid.
 

Här skymtar taken till Karawari Lodge
uppe bland träden.
 

Här är det fina hus där Kjell och jag bodde.
Det var ett "parhus", precis som vi har här hemma ;-)
 

En del av vårt rum med myggnät över sängarna,
väggar och dörrar flätade av palmblad
och det var dekorerat med blommor lite varstans.
 

Vi kände oss verkligen välkomna!!
 

Avslutar dagens inlägg med en bild av vår utsikt.
Nästa gång får du se vilka "äventyr" vi var ute på
under våra dagar i Karawari.
Det var nog den allra intressantaste delen av vår resa!
Kram!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

28 mars -14 "Ett julkort i vackan" - vecka 13

 Förra året hade jag också tänkt göra
"ett julkort i veckan"
men då tog det stopp i och med vår fjällvistelse v 12-13.
För att det inte skulle hända detta år
gjorde jag korten för de veckorna i förväg.
Hoppas det blir lite lättare att fortsätta
när jag kommer hem nu ;-)
 
Här kommer i alla fall kortet för v 13:
 

Papper ur spillpappersmappen med julpapper.
De söta tomtebarnen är från ett gammalt MajaDesign-papper
liksom God Jul-raden.
En snöstjärnekantstans (vilket ord!!)
från Martha Stewart fick en vit pappersremsa bakom
för att bli snövit.
Några utstansade snöstjärnor och lite bling
samt ett hjärta.
"Stjärtstansen" i hörnen tycker jag gör så mycket
till slutresultatet!
 

Insidan....
 

....baksidan....
 

.....och kortet med sitt kuvert .
Kunde inte låta bli att fixa lite med kuvertet
även om det är ett färdigköpt ;-)
Har stansat med samma kantstans
samt en ensam snöstjärna i hörnet
och klistrat vitt papper bakom.
 
Känner mig så nöjd att jag hållit ut så här länge i år!!
- o -
Om du är intresserad av lite Rörosbilder
så kommer de här:
(annars kan du sluta läsa nu ;-)
 

Sätter punkt för den bildkavalkaden
med en vacker dörrkrans av Islandslav
som jag såg i Rörös.
 
Hela staden är ju klassad som världsarv
och väl värd ett besök!
Fascinerande!!
 
Ha en härlig helg!
Här börjar vi tänka på hemfärd.
Nu är det isigt i skidspåren
och det gillade inte "min svans" :(
Kram!
 

RSS 2.0