23 november -14 Andehus krokodiler och kanoter.....
Under vår andra dag i Karawari och Kundiman Village
fick vi också besöka flera bosättningars Andehus.
Här är ett av dem.
De här husen är viktiga för att föra
klanens (Kundiman) och stammens traditioner vidare,
berättade vår guide.
Det är bara männen i klanen som får komma in i andehusen,
så egentligen var det konstigt att vi kvinnliga gäster
inbjöds att stiga på.
De fjälliga väggarna av vass
skulle likna krokodilens hud.
Snidade krokodiler fanns också inne i husets övervåning,
liksom många andra snidade träfigurer.
En "ande" vakade över husets ingång.
Pojkars initiationsriter till att bli män
tog också plats här,
liksom undervisning om allt de behövde kunna
för att leva i sitt stamområde:
- var gränserna för stammens
respektive klanens område gick,
- regler för avverkning av träd
till föda (sagopalmer), kanoter och byggnation,
- regler för jakt och fiske.
Såna saker är ju viktiga för att man ska hålla sams
och klara av att leva av det naturen ger.
I skolan får de lära sig andra saker:
att läsa på engelska (deras tredje språk!!)
att räkna och andra typiska skolämnen,
men praktisk kunskap om livet längs floden behövs ju också.
Kanoterna är ju mycket viktiga
som färdmedel och för frakt och fiske.
Ska man långt kan man t o m laga mat i sin kanot!
De allra flesta kanoter har en snidad krokodil i fören.
Det lär finnas krokodiler i Karawari River (liksom Sepik)
men de enda vi såg var de snidade,
och barnen (och de vuxna också) badade obekymrat.
Krokodilen är denna stams totem
sa vår guide.
Man värnar sin flod och sin mark
och har tackat nej till gruvbrytning av guld i området
eftersom man hört att det medfört vattenföroreningar
i andra områden där man tackat ja till gruvbrytning.
"Även om vi får kina (pengar) för gruvor,
hur ska våra barn och barnbarn kunna leva här
om fisken inte kan leva i floden?", säger man.
Tänk om alla vore så kloka!
Vi ser inga som verkar vara hungriga eller undernärda.
Alla hjälps åt med nödvändiga sysslor,
många tunga och tidsödande men
stress verkar långt borta, liksom arbetslöshet.
Vi fick också hälsa på hos en annan stam
som ursprungligen kom från en trakt uppåt bergen
men för 50-60 år sen tvångsflyttades hit ner till floden
av myndigheterna.
De tilldelades då en del mark
som tidigare tillhört stammen kombrop.
Man ser att detta andehus är olikt det
jag visat här ovan.
Även här blev vi vänligt välkomnade
och många ville vara med på bid ;-)
En interjör från andehuset.
Här kan man se skallar från tider
då denna stam var kanibaler.
Nu är de mycket fredliga!!
Mer en annan dag.
Kram!
Kommentarer
Postat av: Maritha
Som alltid härliga bilder. :)
Kul att få se eran resa. ..
Kram kram
Postat av: Susy
Mycket vackra foton du bjuder på!
KRAM SUSY
Postat av: Pysseltokiga Marie
Hej Margareta!
Andehusen såg lite spökliga ut. Häftigt att ni(kvinnorna) fick komma in. De värnar ju otroligt mycket om sin mark och flod. Ja, så skulle det vara över hela vår värld. Vilka vackra kanoter de snidat med krokodil huvudet:) Tänk att de vågar bada i floderna, men och andra sidan har de väl inget annat val. Folket verkar vara så vänliga och glada:)
Tänk att de har varit kannibaler en gång i tiden!
Må så gott
Kramizar Marie
Trackback
